SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KURANSA l. KORANSA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr KURANS.
Ordformer
(ko- (co-) 17381893. ku- (cu-) 18451917. kurrantsa 1769)
Etymologi
[sv. dial. koransa, kur- (r)ansa; jfr d. karanse, koranse, kuranse; av t. kuranzen, koranzen, karanzen; bildat till mlat. carentia, botövning med gissling, fasta o. d.]
(i Finl.)
1) piska upp (ngn), giva (ngn) stryk; tukta, näpsa, läxa upp. Palmfelt Molière 40 (1738). Dalin (1852). Bergroth FinlSv. 323 (1917).
2) lära (ngn) ordning o. skick. HforsT 1863, nr 205, s. 2.
Särsk. förb.: KURANSA OM. (i Finl.) till 1: läxa upp (ngn). FoU 15: 56 (1902). Bergroth FinlSv. 323 (1917).
Spoiler title
Spoiler content