[av ä. t. kuttenieren, kottenieren, göra (tygyta) ruggig, upprugga; av ovisst urspr.]
(†) med avs. på tyg(yta): göra ruggig, upprugga; anträffat bl. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: uppruggad, ruggig; äv. i överförd anv., om klädesplagg: förfärdigad av uppruggat tyg. En gråå kuttineratt kappa. HH 2: 7(1548). Rött kottenerett Cläde. TullbSthm 23/7 1583.
