KVIETIST -is4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. quietist, fr. quiétiste, av it. quietista; till KVIETISM]
(i fackspr.) person som omfattar l. är anhängare av kvietism. Doct: Michael Molinus, som hafwer welat införa en ny Sect och kallat dem som den lähran fölia Qwietister. OSPT 1687, nr 40, s. 6. Så länge det tilläts .. (Almqvist) att hvila försänkt .. (i sin mystiska åskådning), kunde han, lik andre qvietister icke inom sig upptäcka minsta praktiska verksamhetsdrift. Lysander Almqvist 69 (1878). DN(A) 1932, nr 325, s. 4. —
