publicerad: 1942
LÖVJA l. LEVJA l. LIVJA, v. -ade. vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE, -ERI (se d. o.), LÖVNING (NorrlSaml. 1—6: 356 (1539)); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(lef(f)- (leffv-) 1549—1716. liffv- 1526. lyf- 1544. läff- 1712. löf(f)- (löfv-) 1539—1815)
Etymologi
[fsv. lifia, sv. dial. lövja, levja, motsv. fnor. o. isl. lyfja, nor. dial. lyvja; av ett icke anträffat fsv. lyf (jfr dock runsv. lufia, gen. pl.), motsv. isl. lyf, läkemedel, trolldom (se LEV, sbst.2); formen levja sannol. utvecklad ur lifia, vilket i sin tur är en delabialiserad form motsv. fnor. o. isl. lyfja]
(†) med magiska konster (i sht besvärjelser) stärka l. bota l. skydda (ngn l. ngt); äv. abs.: öva l. bruka trolldom; trolla; signa. När man låther liffwia sich, sin barn, sin booskap, ath warghar och annat oondt skal icke skadha them. OPetri MenFall B 2 b (1526). Huru en kwinna .. plägar gå vm kring Soknene och Leffwiar och Trollar. DiplDal. 3: 101 (1549). LPetri Kyrkiost. 70 b (1566). Lindfors (1815). — särsk. i uttr. bruka lövning, använda magiska medel, bruka trolldom. NorrlS 1—6: 356 (1539).
Ssgr (†): A: LÖVJE-KARL. (lyfie- 1544. lövjo- 1566) mansperson som (yrkesmässigt) utövar trolldom; trollkarl. Lyfiekarlar och kälingar (dvs. käringar), hvar the finnas, skola the upbrännas. RA I. 1: 391 (1544). LPetri Kyrkiost. 70 b (1566). —
B: LÖVJO-GALDER. magisk besvärjelse; trolldomsformel. En papistisk prest .. (som) medh sin beswärielse och ochristeliga wiyelse böner, thet är, leffiogaldrar, wiyer och leffiar, salt, watn, eeld, quistar. LPetri Kyrkiost. 70 b (1566). —
-KARL, se A. —
Avledn. (†): LÖVJARE, m. = lövje-karl. Trulkarla och leffiare, huilke .. haffua syn besynnerligh ordasätt, och wissa formor eller signelse, ther the noghot wilia wiya. LPetri DialMess. 24 b (1542). Rudbeckius Dagb. 234 (1623). Adlerbeth FörslSAOB (1798).
Spoiler title
Spoiler content