LINNEAN lin1ea4n, i bet. 1 m.||(ig.), i bet. 2 r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[till namnet på den sv. botanisten Carl von Linné († 1778); med avs. på bildningssättet jfr GUSTAVIAN m. fl. — Jfr LINNEA]
1) (förr) (framstående) lärjunge till den sv. botanisten Carl von Linné; förr äv. om botanist som i sin forskning l. dyl. nära anslöt sig till av Linné framförda åsikter l. dyl. Hartman Fl. Föret. 3 (1820). År 1772 afreste två .. unga Linneaner från Sverige för att genomforska aflägsna verldstrakter. Odhner G3 1: 586 (1885). Göran Wahlenberg .. ansåg sig själf såsom den siste ”äkte Linnéanen”. (Schück o.) Warburg LittH 2: 653 (1897). HeimdSmåskr. 1: 74 (1907).
