publicerad: 1941
LUFTTRYCK luf3t~tryk2, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
1) fys. det tryck som jordatmosfären utövar på en kropp. Lufttryckets uppmätning. Fock 1Fys. 143 (1853). Manometern skall med en visare på en graderad skala angifva det i pannan rådande ångtrycket öfver yttre lufttrycket. SFS 1905, nr 40, s. 8. FlygMotBibl. 4: 15 (1935). — särsk.
a) meteor. om lufttryck över ett visst geografiskt område med särskild tanke på dess betydelse för väderleken, barometerstånd. Lågt, högt lufttryck. Hildebrandsson Buchan 31 (1874). Året 1894 ingick med högt lufttryck öfver Nordhafvet och Skandinaviska halfön. LAHT 1896, s. 159. Man känner fall vintertid, då lufttrycket i Stockholm varit så lågt som omkring 710 mm. Ymer 1930, s. 245. jfr MEDEL-LUFTTRYCK.
b) om tryck utövat av en luftmassa som befinner sig i rörelse. Av det häftiga lufttrycket vid explosionen kastades han till marken. Östergren (1932).
2) (i sht i fackspr.) om tryck som komprimerad luft utövar i apparat l. maskin o. d. 2UB 9: 239 (1905). Genom ökat lufttryck (i orgeln) erhålles givetvis större precision i spel- och registerförrättningarna. Hennerberg (o. Norlind) 1: 72 (1912).
Ssgr (i allm. till 1 a, meteor.): A: (mindre br.) LUFTTRYCK-BROMS, -MINIMUM, se B.
B: (2) LUFTTRYCKS-BROMS. (lufttryck- 1886—1912. lufttrycks- 1900 osv.) tekn. kontinuerlig broms med komprimerad luft ss. drivkraft, pneumatisk broms. TT 1886, s. 138. —
-FÖRDELNING. Rubenson Meteor. 67 (1880). Den allmänna lufttrycksfördelningen i norra Europa. SvSkog. 86 (1928). —
-FÖRÄNDRING. De tillfälliga lufttrycksförändringarna studeras bäst på s. k. synoptiska kartor. NF 2: 7 (1876). —
-GRADIENT. jfr GRADIENT 2. Man hör ofta sägas, att lufttrycksgradienten är t. ex. nord 10 mm., och menas därmed, att lufttrycket aftager åt norr med 10 mm. per meridiangrad. LfF 1907, s. 91. —
-MAXIMUM. (område med) högre lufttryck än som i samma nivå förekommer i kringliggande områden; äv. om på en plats förekommande lufttryck som är större än både föregående o. efterföljande lufttryck på samma plats; äv. om det största under viss tid på en plats förekommande lufttrycket. Rubenson Meteor. 126 (1880). —
-MINIMUM. (lufttryck- 1888, 1895. lufttrycks- 1880 osv.) motsatt: lufttrycksmaximum. Rubenson Meteor. 126 (1880). —
-MÄTARE, r. l. m. (mera tillf.) apparat för uppmätning av lufttryck; barometer. KrigVAH 1881, s. 154. 2NF 18: 809 (1912). —
-SKILLNAD. Rubenson Meteor. 127 (1880). Isobarerna (uppritas) för större eller mindre lufttrycksskillnader. Carell o. Edelstam 73 (1916).
Spoiler title
Spoiler content