LYNCHA lyn3ʃa2, äv. LYNKA lyŋ3ka2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(lynch- 1889 osv. lynk- 1886—1932)
Etymologi
[av eng. (urspr. amer.) lynch; till första ssgsleden i LYNCH-LAGl. dyl. (se LYNCH-)]
om (uppretad) folkhop o. d., med avs. på (förment) brottsling: egenmäktigt skipa rättvisa mot (ngn) gm att gripa o. på ett våldsamt sätt bestraffa, särsk. avliva (honom), utan att avvakta rannsakning o. laga dom; företrädesvis om förh. i Förenta staterna. NerAlleh. 1886, nr 171, s. 4 (i fråga om nordamerikanska förh.).En 20-årig neger, som häktats som misstänkt för övervåld mot en vit flicka, har lynchats av en uppretad folkmassa (i Förenta staterna). DN(A) 1933, nr 343, s. 23.
SAOB
