SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MÄTTNAD mät3nad2, r. l. m. l. f.; best. -en.
Etymologi
[avledn. av MÄTT, adj., l. MÄTTA, v.]
1) förhållande(t) att vara mätt, att ha ätit sig mätt. Lind (1749). Slutligen visade den gamle .. tecken till mättnad genom en ljudlig rapning. Mörne Elef. 132 (1931).
2) mer l. mindre bildl.
a) (i sht i vitter stil) förhållande(t) att ett behov l. begär tillfredsställts l. att ngn fått sitt lystmäte av ngt l. tröttnat på ngt; jfr MÄTTA, v. 2 a. Lidner (SVS) 2: 307 (1784). Man väntat, att på detta rus af sällhet / En mättnad skulle följa. Runeberg 1: 282 (1841). En .. ocean av härlighet, / där hjärtats skönhetsträngtan finner mättnad. Langenskjöld SträcktHänd. 8 (1928).
b) (i sht i fackspr.) förhållande(t) att ngt uppfyllts med l. upptagit ngt annat (i så hög grad att det icke kan mottaga mer); jfr MÄTTA, v. 2 b. Hallström LevDikt 126 (1914). (Man har iakttagit) en tendens till avmattning (inom bostadsproduktionen), ganska naturlig med hänsyn till mättnad som börjat inträda på bostadsmarknaden. SvD(A) 1931, nr 261, s. 3. — särsk.
α) (numera knappast br.) kem. motsv. MÄTTA, v. 2 b γ: mättning. De tveggehanda materierne attraherade hvarann ända till mättnad. Ehrenheim Phys. 1: 173 (1822). Wretlind Läk. 4: 36 (1896).
β) (i sht i fackspr.) motsv. MÄTTA, v. 2 b ε. (Sångtrastäggens) bottenfärg är ett skönt, ljust grönblått med större eller mindre mättnad. Rosenius SvFågl. 1: 50 (1914). HantvB I. 7: 7 (1939). jfr FÄRG-MÄTTNAD.
Ssgr: MÄTTNADS-GRAD. särsk. (i fackspr.) till 2 b β. Löwegren Oftalm. 553 (1923). —
(1) -KÄNSLA. känsla av att vara mätt. Hallin Hels. 2: 385 (1885). —
(1) -VÄRDE. (i fackspr.) värde som föda har ur synpunkten av den mättnad den ger. Thunberg Livsförrättn. 147 (1924).
Spoiler title
Spoiler content