MAKERI, n.; numera bl. ss. senare led i ssgr -MAKERI -makeri4 l. ~makeri2, resp. —104 l. ~102, n.; best. -iet, äv. -it; pl. -ier.
Etymologi
[efter mnt. -makerije, till mnt. maken, göra (se MAKA, v.1)]
utförande av visst arbete.
a) (enst., †) ss. enkelt ord, om handtvärksmässigt utfört andligt arbete. Almqvist Hind. 260 (1833).
b) ss. senare led i ssgr som motsvara ssgr med -MAKARE o. angiva den värksamhet l. rörelse som dylika yrkesmän bedriva l., konkret, den värkstad o. d. där yrket bedrives; äv. bildl., om den värksamhet som bedrives av personer som betecknas med ssgr med -MAKARE i bildl. anv.; jfr de under MAKARE 2 o. 3 anförda ssgrna.
SAOB
