MANISKA (med huvudtonen på andra stavelsen), r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr finl. dial. maniska; av ry. man'iska]
(i Finl., i sht förr) stärkt, löst skjortbröst (ss. del av den manliga högtidsdräkten i ä. tid); nattkappa. FoU 15: 60(1902; russicism). Hembygden(Hfors) 1910, s. 274. ’Nattkappon' (maniskan) syddes av vitt lärft samt utrustades med veck och röda stickningar. Därs. 1911, s. 83.Lina Kanske klä' er i frack (till begravningen). Mina Och maniska — för att vara riktigt fin. Procopé Insp. 9(1915).
SAOB
