MEDER me4der, äv. MEDIER me4dier, m.; best. -n; pl. =; förr äv. MED, sbst.3, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(med 1760. medeer, pl. c. 1580. meder, sg. 1786 osv. meder, pl. 1541 osv. medier 1795—1906)
Etymologi
[jfr t. meder, eng. mede, fr. mède; av lat. medus, av gr. Μῆδος; till fornpers. māda, namn på en iransk folkstam]
mansperson tillhörande ett forntida folk i nordvästra delen av nuvarande Persien; i pl. utan avs. på kön. Parther och Meder, och Elamiter. Apg. 2: 9(Bib. 1541; NT 1526: Medi). Meden har sit namn af Madai, Japhets Son, som, efter förskingringen, tog .. vägen hit åt och blef Stam-Far för Mederna. Eberhardt AllmH 1: 89(1766). AntT XX. 5: 5(1919).
