MED, prep. o. adv. ssgr (forts.):
(I 6 c) -KRISTEN. [jfr t. mitchrist] om kristen i förh. till annan kristen; stundom närmande sig bet.: medmänniska; vanl. i substantivisk anv. Schroderus Os. III. 1: 331 (1635). En fattig Sjömans-hustru .. är uti största behof af .. medchristnas förbarmande hjelp. GT 1788, nr 25, s. 4. Älskade Medchristne! Lehnberg Pred. 1: 50 (c. 1800). —
(I 4, 6 c) -KÄMPA. (i sht i vitter stil) deltaga i en strid, kämpa med; numera företrädesvis i p. pr. o. ss. vbalsbst. Geijer I. 8: 91 (1835). —
(I 4, 6 c) -KÄMPE. person som jämte l. tillsammans med ngn annan deltager i viss strid; stridsbroder, stridskamrat; ofta bildl. LPetri ChrPina O 5 b (1572; bildl.). Laurin Våld 290 (1910). —
(I 4) -KÄNSLA. [jfr t. mitgefühl]
1) deltagande känsla av sorg, smärta o. dyl. l. (mera tillf.) av glädje som framkallas hos ngn av ngn annans lidande, sorg, motgång, olycka, svårigheter resp. framgång, lycka o. d., deltagande; medlidande, medömkan; stundom övergående dels i bet.: förståelse, dels i bet.: ömsinthet. Ha medkänsla med, äv. för ngn, äv. (mera tillf.) för ngns olyckor o. d. LittT 1796, s. 428. Medkänsla för de lägre klassernas hårda lott. Snellman Stat. 190 (1842). Med samma lifliga medkänsla glädja vi oss åt hvarje nytt tillflöde till den husliga sällhet, hvaraf landets främsta ätt är i rikt åtnjutande. Wisén Tal 11 (1881). Det som .. framför allt gör Voltaires storhet är hans varma medkänsla med de förtryckta. Almquist VärldH 6: 394 (1929).
