[jfr t. mefitisch, eng. mephitic, fr. méphitique; av senlat. mephiticus, till lat. mephitis, kvävande l. giftig dunst]
(i fackspr.) om ånga, gas o. d.: som är förorenad i sht av skadliga l. stinkande ämnen; om luft äv.: som saknar syre, kvävande; äv. om lukt o. d.: stinkande, kvävande. Björnståhl Resa 1: 302(1771). Mephitisk säges om luft, då dess syrgashalt är förlorad, och djur dö deri och eld slocknar. Berzelius Kemi 3: 267(1818). Luften är outhärdligt kvävande av allehanda mefitiska dunster. DN(A) 1933, nr 224, s. 5.— särsk. i utvidgad anv.: som avsöndrar skadliga l. illaluktande gaser o. d. Varma mefitiska källor. Frey 1844, s. 18.
