MEGALIT me1gali4t l. meg1-, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. megalith, fr. mégalithe; av MEGA- 1 o. gr. γίϑος, sten (jfr LITO-)]
arkeol. stort, grovt tillhugget stenblock; äv. om fornminnesmärke bestående av ett l. flera sådana; nästan bl. i ssgr. Ekbohrn (1904). Backman MännRas. 357 (1935).
-GRAV. r. l. f. gravkammare som är byggd av stora stenblock. AntT XIX. 2: 47 (1911). —
-KERAMIK. från megalitfolken. —
-KULTUR. forntida kultur, urspr. o. väsentligen karakteriserad gm megalitgravar. UpplFmT 26—28: 78 (1910).
Avledn.: MEGALITISK, adj. arkeol. som består av megalit(er) l. hör till megalitkulturen. Megalitiska monument. Den megalitiska kulturen. NF (1886). De megalitiska grafvarna. Fatab. 1917, s. 145.
