MOSEL må4sel, r. l. m. (Sundén(1887) osv.) l. (numera föga br.) n. (Franzén Skald. 4: 239(1801, 1832), Brusewitz); best. -n; förr äv MOSELER l. MOSLER, sbst. Anm. Ss. pl. begagnas pl. av ssgn -VIN.
Ordformer
(mosel 1797 osv. moseler 1794. mosler 1725—1832)
Etymologi
[jfr t. mos(e)ler, eng. o. fr. moselle; elliptiskt för MOSELVIN]
moselvin. KStobæus(1725) hos Fürst Stobæus 63. Rhenskt och Mosel och Madera / Dracks som vatten. Lenngren (SVS) 2: 190(1797). Ett gott mosel skall vara syrligt utan att vara surt. Brusewitz Frich Vin. 80 (1929).
SAOB
