MUKÖS mɯkø4s l. mu-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. mukös, mukos, eng. mucous; av fr. muqueux, av lat. mucosus, avledn. av mucus, nässlem. — Jfr MUCIN]
anat. som består av l. innehåller l. alstrar l. är betäckt med slem, slemmig; förr äv.: som har avseende på slemhinnorna. Mukös hinna, slemhinna. Mukösa papler. Mucösa hinnan (i urinblåsan). TLäk. 1832, s. 14. Delar af det mucösa systemet, förnämligast Tarmkanalens. Ilmoni Sjukd. 3: 44 (1853). Mukös sekretion. Löwegren Oftalm. 68 (1923). — särsk. (†) embryol. i uttr. det mukösa lagret, det inre, med slemkanaler försedda lager i den embryobildande vävnaden hos ett ägg, som ger upphov till näringskanalens o. d. epitel, det vegetativa lagret; motsatt: det serösa lagret. Thorell Zool. 1: 310 (1860). Sundström Huxley 4 (1874).
SAOB
