[jfr t. muriatisch, eng. muriatic, fr. muriatique; av lat. muriaticus, inlagd i saltlake, avledn. av muria (se MURIAT)]
(†) som utgör l. innehåller (en) klorid; saltsyrad. Dalin(1871). — särsk.
a) i sådana uttr. som muriatiskt vatten o. d., som innehåller (en större mängd) koksalt. TLäk. 1835, s. 355.Bergstrand Geol. 45(1868; om mineralkällor).
b) i uttr. muriatiskt pulver, tändmedel (för krutladdningar o. d.) utgörande en blandning av kaliumklorat, kol o. svavel. Dalin(1871). UB 4: 648(1873).
SAOB
