[av t. nekton, av gr. νηκτόν, n. sg. av νηκτός, simmande, vbaladj. till νήχω, νήχομαι, simmar, rotbesläktat med lat. nare, simma, gr. νάω, flyter; ordet infört ss. vetenskaplig term av den tyske zoologen E. Haeckel († 1919)]
zool. sammanfattande benämning på i hav l. sötvatten fritt kringsimmande djur; motsatt: plankton. SvRike I. 1: 157(1899). FoFl. 1909, s. 272.
Avledn.: NEKTONISK040, adj. [jfr t. nektonisch] zool. som hör till nekton. Nektoniska djur. FoFl. 1909, s. 272.
