NIKOL nikå4l l. NIKOLL nikol4, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(nikol (nic-) 1901 osv. nikoler (nic-), pl. 1901 osv. nikoll 1922 (: nikollprismerna). nikoller, pl. 1887 osv.)
Etymologi
[jfr eng. nicol, av namnet på den skotske fysikern W. Nicol, som 1828 publicerade uppfinningen av ifrågavarande prisma]
fys. prisma bestående av en kalkspatkristall som delats mitt itu med ett diagonalt snitt, varefter hälfterna hopkittats. Konstgjorda prismor eller s. k. nikoller af kalkspat. Svenonius Stenr. 40(1887). Gertz o. Grönwall Min. 25(1923).
