[jfr t. noblesse; av fr. noblesse, till noble (se NOBEL, adj.)]
1) (†) adelskap. Tänckesättet giör rätta noblessen, och icke namnet, tjensten och kläderne. Höpken 2: 537(1758). Dalin(1853).
2) konkret: adel, adelsstånd; numera nästan bl. allmännare, om den förnäma världen, de förnäma. (Man) kunde .. sända någon tijtt aff Secretariis eller elljest någon aff noblessen. RP 7: 179(1638). De assembleer, der noblessen här (i Prag) ihopkommer. Crusenstolpe Tess. 1: 193(i handl. fr. 1688). (Till myrodling) fordras dock någon konst, och borde Noblesse och Präster förelysa Landtmannen i denna vetenskap, som ej hvar Bonde förstår. Linné Sk. 52(1751). Frälsnings-Armén bland noblessen i Paris. En serie af möten för den s. k. ”bättre klassen” började (osv.). Stridsropet 1883, nr 4, s. 3.SvFolket 7: 398(1938).
3) (i sht i vitter stil, fullt br.) i fråga om karaktär, sinnelag, uppfattning o. d.: ädelhet, förnämhet; höghet; högsinthet; själsadel; jfr NOBEL, adj. 2, 3 b. 2RARP 19: 28(1755). Gråt är svår att Exprimera i Historietaflor det fordrar Noblesse i konsten. CAEhrensvärd Brev 1: 66(1782). På sista åren har .. (Viktor Rydbergs) bild blivit mig allt kärare i sin humanitet och nobless. Levertin(1891) i 3SAH LIV. 2: 88. Sigrid Undset har berättat .. (Jennys historia) med en finhet, .. en känslans och tankens nobless, som (osv.). Böök 4Sekl. 200(1920, 1928).
