OKTAN okta4n, r. l. n.; best. -en, ss. n. -et; pl. -er, ss. n. äv. =.
Etymologi
[jfr t. oktan, eng. o. fr. octane; bildat till gr. ὀκτώ, åtta (jfr OKTAEDER), med den i benämningar på kolväten vanliga ändelsen -AN (jfr METAN)]
kem. till metanserien hörande kolväte vars molekyler innehålla åtta kolatomer. 2NF (1914).
-VÄRDE. [jfr eng. octane value] tekn. värde som anger ett i förgasarmotorer nyttjat bränsles egenskap att tillåta större l. mindre kompressionsförhållande (dvs. förhållandet mellan volymen ovanför cylinderkolven i dess nedre o. i dess övre dödpunktsläge) o. som erhålles gm jämförelse med motsvarande egenskap hos blandningar av en av oktans isomera former (isooktan) o. ett annat kolväte (normalheptan). 3NF 22: 331 (1936).
