[jfr t. oktroi, eng. octroi; av fr. octroi, till octroyer (se OKTROJERA)]
1) (i sht i fackspr.) av vederbörlig myndighet (i regel K. M:t) meddelat tillstånd (för enskild person l. för sammanslutning) att bedriva viss ekonomisk värksamhet (o. vid utövande av dylik värksamhet åtnjuta vissa förmåner l. särskilda rättigheter); äv. konkret, om urkund l. dokument varigm dylikt tillstånd meddelas; i fråga om nutida förh. företrädesvis om för viss tid utfärdat tillstånd att bedriva bankrörelse; förr äv. om den med myndighets tillstånd bedrivna ekonomiska värksamheten; jfr KONCESSION 2. Stiernman Com. 1: 933(1626). Därs. 5: 290(1692; om värksamhet). Skogman Bank II. 2: 41(1846; konkret). Den 13 november 1852 utfärdade Kungl. Maj:t oktroj för ”Kungl. svenska aktiebolaget för järnväg mellan Köping och Hult”. SJ 2: 46(1906). Bankinrättning, som av Kungl. Maj:t erhållit oktroj. SFS 1915, s. 118.SvD(A) 1934, nr 307, s. 22.— jfr BANK-,DISKONT-OKTROJ.— särsk. (förr): av myndighet utfärdat brev varigm ngn förlänades handelsprivilegium l. monopol på en viss plats o. vari varuprisen för platsen fastställdes. Fellman AntLappm. 3: 288(i handl. fr. 1751). HFinlLappm. 2: 459(1779).
