OPSONIN op1sωni4n l. -so- l. -så-, n.; best. -et; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. opsonine; ytterst till gr. ὄψον, (läcker) mat; med syftning på förhållandet att bakterier gm närvaron av opsoniner bli ”aptitligare” för fagocyter]
bakter. i blodplasma förekommande termolabila ämnen som befordra fagocytosen (varigm bakterierna lättare oskadliggöras); vanl. i pl., äv. i sg. koll. FörhLäkS 1905, s. 146.Pettersson Bakt. 48(1926).
Ssgr (bakter.): OPSONIN-HALT, r. om halten av opsoniner i serum. 3NF 15: 298(1931). —
-TERAPI.
Avledn. (bakter.): OPSONISK opså4nisk, adj. i uttr. opsonisk index, tal som anger mängden opsoniner. 2NF 25: 191(1916).
SAOB
