O- ssgr (forts.):
ORAKAD, p. adj. [jfr fsv. orakadher, om skrift: icke raderad]
1) om person l. om kroppsdel (särsk. kinder, haka o. överläpp): icke rakad, icke nyrakad. Serenius Nnn 2 b (1734). En orakad och av nattvak glåmig student. 3SAH LIII. 2: 292 (1942). särsk. (†) övergående i bet.: som (ännu) icke behövt raka sig, som ännu icke har ngn skäggväxt. Åh, min lilla orakade hjelte! Envallsson Walltr. 16 (1793).
