SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1950  
ORMA ωr3ma2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. orme, slingra sig m. m., t. wurmen, bli maskstungen m. m., eng. worm, rensa från mask m. m.; avledn. av ORM]
1) (i skriftspr.) refl. l. (numera i sht i p. pr.) intr.: röra sig framåt i bukter på ett sätt som liknar en orms slingrande rörelse; äv.: ”åla” sig; om väg l. vattendrag o. d.: sträcka sig l. gå l. rinna osv. i bukter, ringla sig, slingra sig. SAD 1: 263 (1788). Blixten ormar i molnen. Möller (1790). De hvita sandgångarne orma sig kring lummiga träd. Geijer I. 3: 70 (1810). Wadman Saml. 1: 47 (1830; om floder). Som en krypskytt ormade han sig på mage över vallen. Didring Malm 1: 207 (1914). Ett .. ormande virrvarr av .. grenar. SvD(B) 1942, nr 198, s. 6. — särsk.
a) (enst., †) ss. vbalsbst. -ning, ridning i bukter l. slingor. Vid sqvadronerna (inom danska kavalleriet utbildas rekryterna i) ormning och tumling till häst (m. m.). KrigVAH 1842, s. 259.
b) (numera knappast br.) bildl.: kräla fram ss. ormar, färdiga att anfalla. Cygnæus 7: 148 (1836). Den mot deras konung ormande konspirationen. Dens. 1: 274 (1852).
2) (mera tillf.) refl., ngn gg intr.: vrida l. bukta sig som en orm. (Barnet) som ormade sig och skrek. Norlind Hell 1: 121 (1912). Strutsen .. ormar med halsen på ett löjligt högtidligt sätt. Gripenberg Johnson Saf. 133 (1928).
3) (i sht förr) sjöt. med avs. på tåg, särsk. stag l. barduner: omvira (tåg) i sicksack med smäckrare tågvirke o. fastgöra (tåget) vid andra föremål. Dalman (1765). VFl. 1931, s. 21.
4) (†) i p. pf.: som liknar en orm, slingrande, buktande. Ormade eldslågor. Rydberg (c. 1860) hos Warburg Rydbg 1: 581.
5) (†) i p. pf.: försedd med l. omslingrad av ormar. Det ormade monstrets (dvs. Medusas) troféer. Adlerbeth Ov. 102 (1818).
Särsk. förb. (till 1; i skriftspr.): ORMA FRAM10 4. vanl. refl., i uttr. orma sig fram. Källan som .. ormar sig fram utan dån och bölja. Kellgren (SVS) 5: 247 (1790). Re'n ormar tåget fram i mörka leder. Wirsén NDikt. 309 (1880). DN(A) 1929, julnr s. 14. —
ORMA IGENOM10 040 l. 032. En å ormade också igenom i många bugter och bredde ofta ut sig i stora gölar. Friluftsbild. 156 (1893). —
ORMA SIG IN10 0 4. Ibland .. ormade sig vackra .. dalgångar in i (fjällvärlden). PåSkid. 1931, s. 147. —
ORMA SIG UPP10 0 4 l. OPP4. Kurt .. betraktade, huru röken ormade sig upp i luften i fantastiska ringlar. Levertin (1880) hos Söderhjelm Levertin 1: 89.
Spoiler title
Spoiler content