publicerad: 1951
O- ssgr (forts.):
OSKULLA, se urskulda. —
OSKUMMAD, p. adj. icke (av)skummad; särsk. om mjölk: varifrån grädden icke avskummats l. frånskilts, söt. Murberg FörslSAOB (1791). O-skummad mjölk. Walin Födoämn. 6 (1906). —
OSKURAD, p. adj. icke rengjord l. putsad gm skurning; förr äv. om golvsten: icke glattslipad l. glättad. Ett oskurat golv. 2 Alnar oskurat Golffsteen. OrdnLilleTull. 1638, s. B 4 a. Dahlstierna (SVS) 81 (1698; om rum). —
OSKUREN, p. adj. [fsv. oskurin] icke skuren; särsk.: som icke skurits (av l. sönder); odelad; orörd; hel; äv. mer l. mindre bildl. Hamb. (1700). Strömer Eucl. I. 2: 1 (1744; om linje). Oskuren eller skuren sättpotatis. LAHT 1904, s. 154. jfr: Oskuret fläsk (dvs. oslaktat svin) fryser aldrig. Granlund Ordspr. (c. 1880). särsk.
a) (numera bl. tillf.) om nagel o. d., i sht förr äv. om hår o. d.: icke avlägsnad l. avkortad med kniv l. sax; oklippt. Linc. (1640; under irrasus). Adlerbeth HorOd. 181 (1817; om nagel). De episke Achäerne buro oskuret hår. Palmblad Fornk. 1: ciii (1843).
b) om säd: icke avmejad; äv. i utvidgad anv., om åker o. d. G1R 24: 370 (1554; om råg). Den ännu oskurna delen af rågåkern. Retzius FinKran. 102 (1878).
c) (numera i sht i fackspr.) om tyg (jfr j), läder o. d.: som icke skurits l. klippts i lämpliga stycken för tillvärkning av kläder l. skodon o. d.; varav ingenting tillskurits; förr äv. dels i uttr. oskuren upp, om tyg: varav ingenting tillskurits (jfr uppskära), dels i sådana uttr. som oskurna klädningar l. kläder, om icke tillskuret tyg ss. material för (omgångar av) kläder. Makeer, oskurith vpp, — 1 st:e. BtFinlH 4: 188 (1563). Thesse .. Drabanter haffue bekomit oskurne Clädninger. KlädkamRSthm 1587 A, s. 32 b. Giord och oskurin kläder. Schmedeman Just. 115 (1598). Nytt oskurit Kläde till ett par böxor. BoupptSthm 22/6 1670.
d) (i sht i fackspr.) om (kant på) papper l. om en boks tre öppna sidor o. d.: som l. vars ojämna kanter icke avskurits o. jämnats; äv. om bok l. häfte o. d.: som har oskurna kanter på de tre öppna sidorna. Calonius Bref 323 (1797). Allt papper, som är gjordt .. (för hand), har oskurna kanter. Berlin Lsb. 216 (1857). O-skurna exemplar (av almanackan). NF 1: 506 (1875). Böcker med .. oskurna snitt. Key Amatörbokb. 70 (1916).
e) (numera knappast br.) om ädelsten: icke (fasett)slipad. HusgKamRSthm 1630, s. 117 b. RiksdRevStatsv. 1896, s. 216.
f) (mera tillf.) som icke försetts med utskärningar l. varpå ingenting graverats o. d. Murberg FörslSAOB (1791). Norrmann Eschenbg 1: 149 (1817; om gemmer).
g) (numera bl. i ålderdomligt spr.) om växt: obeskuren (se d. o. 1 a). Murberg FörslSAOB (1791). 3Mos. 25: 5 (Bib. 1917; om vinträd).
h) (†) om skrivfjäder: som icke formerats (så att den lämpar sig att skriva med); särsk. i bildl. uttr. som beteckna bristande skicklighet i att uttrycka sig l. att skildra ngt i skrift. VDAkt. 1706, nr 290 (bildl.). Oskurna pennor. Lind (1749). Jag, som har oskuren fiäder .., skulle snart tröttna .., om jag en så hiskelig storm beskrifva ville. Tessin Skr. 14 (1757).
i) [jfr h, ävensom liknande anv. av oomskuren] (†) i uttr. oskurna läppar, för att beteckna en talares bristande vältalighet. Vitterhet kunde förtryta, at en af dess mognaste Vänner (dvs. J. H. Mörk) skal prisas af oskurna läppar. Wilcke ÅmVetA 1765, s. 6.
j) textil. om sammet l. flossa: vars vid vävningen resp. knytningen bildade öglor icke uppskurits l. uppklippts. TullbSthm 31/10 1580. Oklippt (o-skuren) flossa. Sylwan Ryor 13 (1934). HantvB I. 8. 2: 130 (1940; om sammet). jfr: Ringe blomerat samet med oskurinn botten. KlädkamRSthm 1589 A, s. 6 a. jfr äv.: En bordshimmel af svart och violett atlas med svarta oskurna sammetsblommor. MeddSlöjdF 1897, 1: 63.
k) om djur: icke kastrerad. Oskorna oxar. IErici Colerus 2: 1 (c. 1645). NVexjöBl. 1848, nr 6, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content