SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PÅVER på4ver, adj. -vre, -vra; -vrare. adv. -T.
Ordformer
(pauver 1904—1951. pauvre 1716—1951; jfr anm. till 1 nedan. pover 1654. påver 1848 osv.)
Etymologi
[av fr. pauvre, av lat. pauper (se PAUPERISM)]
1) om person: fattig (se d. o. 1); numera företrädesvis med tanke på det intryck som ges av ngns sätt att vara klädd o. d.; särsk. i uttr. se påver ut, se fattig ut, ge intryck av fattigdom. Bliberg Acerra 641 (1737). Om jag ej misstar mig så är det .. någon gammal fattig borgarenka — hon ser åtminstone mycket påver ut. Wetterbergh Altart. 185 (1848). SvD(A) 1931, nr 52, s. 6.
Anm. till 1. Till denna bet. ansluter sig det i sv. använda rent fr. uttr. pauvres honteux [eg.: blyga fattiga], pl., fattiga som ha sett bättre dagar o. därför blygas att vidgå sin fattigdom l. att begära hjälp; äv. bildl. Phosph. 1812, s. 132 (bildl., om romaner). NVexjöBl. 1851, nr 1, s. 3. Sällskapet HB, som ger hyresbidrag åt pauvres honteux. DN(B) 1953, nr 330, s. 22. Ngn gg förekommer äv. fem.-formen pauvres honteuses, pl., om kvinnliga sådana fattiga. Strindberg Hafsb. 87 (1908). Stundom användes äv. sg.-formen pauvre honteux, om enskild sådan fattig. Grimberg VärldH 9: 27 (1940). Lidman Gossen 225 (1952). Till uttr. pauvres honteux bildas stundom äv. ssgr. Öberg Son. 35 (1905: pauvreshonteuxlifvet). Fogelqvist ResRot 204 (1926: pauvres honteuxfattigdom).
2) i utvidgad l. bildl. anv. av 1; särsk.
a) om levnadssätt l. ekonomiska förhållanden o. d.: fattig (se d. o. 1 f α); torftig. Aminoff StPtbg 510 (1909).
b) om klädedräkt l. ngns apparition o. d.: som ger intryck av fattigdom; torftig; jfr FATTIG 1 f γ. Wetterbergh Selln. 25 (1853). Det enda, som .. föreföll litet ”pauvert”, att så säga, var .. sonens utstyrsel. Nyblom Minn. 1: 53 (1904). En herre med borstiga kinder får lätt något pauvert över sig, då han ser ut som jag (i min ovårdade klädsel). SvD(A) 1922, nr 237, s. 8.
c) allmännare: som är dåligt utrustad, som ger intryck av torftighet l. fattigdom (se d. o. 2), torftig; stundom övergående i bet.: skral; vanl. med sakligt huvudord; jfr FATTIG 2. Strindberg Blomst. 12 (1888). En gammal dam visar mig omkring i .. (bokhandeln). Hennes lager är ganska påvert. Engström Hemsp. 181 (1921). En scen i en påver ungkarlshåla. SvD(A) 1932, nr 28, s. 9. Typografiskt sett utomordentligt påvra upplagor. BonnierLM 1937, s. 446. (En viss film) är .. en ganska torftig melodram i pauvre och osammanhängande regi. SDS 1951, nr 336, s. 11. jfr (†): I det förra prysche kriget gick det povert nogh till (med hänsyn till mängden av trupper). RP 16: 30 (1654). särsk.
α) om muntlig l. skriftlig framställning, diskussion, teaterpjäs o. d.: torftig, mager, tunn; innehållsfattig; jfr FATTIG 2 e. EEk (1927) hos Hansson SlättbH 8. GHT 1944, nr 51, s. 9 (om teaterpjäs). Mina bidrag till reformationens införande i Sverige var (vid förhöret i historia) påvra. Edqvist Romeo 21 (1948).
β) (numera bl. tillf.) om person: som är klent utrustad i andligt avseende; som har mycket litet att komma med; inskränkt l. trångsynt; jfr FATTIG 2 e α. Frese VerldslD 47 (1716, 1726). Jag .. tyckte prästen (som icke ville dricka brännvin i församlingsbors åsyn) vara pauvre. Strix 1904, nr 40, s. 3.
γ) tom, glädjefattig; jfr FATTIG 2 f. Kontoristen förtryckt av en pauver vardag. Idun 1951, nr 14, s. 24.
Avledn.: PÅVERHET, r. l. f. till (1 o.) 2.
Spoiler title
Spoiler content