PADDRA pad3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr PADDER.
Etymologi
[sv. dial. paddra, motsv. d. dial. (Bornh.) paddra, knastra, krasa; sidoform till sv. dial. padra, ä. d. padre, sladdra, fd. padhræ, kuttra, etymologiskt identiskt med PATRA]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) smattra. Jag såg .. själv (att de kysstes) och hörde't också: det ”paddrade”, som när en steker pölsebitar på ett pannjärn. HWranér (c. 1905) i BarnbiblSaga 31: 188. Ossiannilsson Hav. 148(1910).
SAOB
