PARKETTERA par1käte4ra l. -et-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(förr äv. -ketera, -quet(t)era)
Etymologi
[jfr t. parkettieren; av fr. parqueter, avledn. av parquet (se PARKETT)]
med avs. på golv: belägga med parkett (se d. o. 4); äv. med avs. på rum o. d.: belägga golvet i (rum osv.) med parkett l. lägga (in) parkett i (rum osv.); företrädesvis i pass., i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. samt ss. vbalsbst. -ing (äv. konkretare). Golfven äro mycket väl parqueterade i ek. Palmstedt Res. 29(1778). Golfvet parketteras. UB 1: 344(1873). Den stora, parketterade matsalen. Hedberg Mann Budd. 2: 63(1904). — särsk. (i fackspr., mindre br.; jfr dock slutet) i utvidgad l. bildl. anv., i fråga om beläggning av annan yta än golv, utförd med rutor l. stavar av samma l. liknande slag som parkettrutor resp. parkettstav; särsk. dels ss. vbalsbst. -ing (äv. i konkretare anv.), dels i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet., särsk. om trä(slag): som i form av fanerstycken limmats i mönster på samma sätt som parkett; jfr INLÄGGA 2. (Bord-)skifva inlagd med parketerad jakaranda. SD 1899, nr 538, s. 4.HantvB I. 2: 32(1934: parketteringar). särsk. [jfr motsv. anv. i t., ävensom fr. parquetage, parkettering] (i fackspr., fullt br.) vid konservering av målning på maskstungen pannå o. d.: fastlimma spjälor med skjutbara tvärstavar på pannåns osv. avhyvlade baksida. SvUppslB 15: 928(1933: parkettering).
