PASTILL pastil4 l. PASTILJ -il4j, r. l. m.; best. -en; pl. -er; förr äv. (i bet. 2) PASTILIE (-i´lie Dalin), r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(pastilie 1855. pastilj 1825 osv. pastill c. 1613 osv. pastille 1832 (: pastilledeg)—1868)
Etymologi
[y. fsv. pastill, pasteel, pastej (Hagdahl Kok. 13, 14); jfr d. pastil, t. pastille, eng. pastil, pastille; av fr. pastille, av span. pastilla, till pasta (jfr PASTA), eg.: produkt l. bakvärk av ”pasta”; jfr mlat. pastillus, liten pastej, ä. it. pastilli, pl., små pastejer]
1) liten (rundad) skiva (kaka) l. kula o. d. av hårdnad massa, numera vanl. bestående av ngn värksam substans inblandad i välsmakande, indifferenta ämnen, ss. socker, choklad, gummi o. d., som användes i medicinskt syfte l. ss. njutningsmedel o. dyl. l. (i sht förr) för att åstadkomma välluktande l. desinficerande rök; jfr TABLETT. En ask pastiller. Forsius Min. 79 (c. 1613; av blyvitt o. ättika). Retzius Pharm. 23 (1769). Min onkel gaf mig pullor och pastiljer. Knorring Skizz. II. 1: 152 (1845). Siwertz Varuh. 334 (1926). — jfr APELSIN-, BILINER-, BRÖST-, CEDRO-, CHOKLAD-, CITRON-, DIGESTIV-, EMS(ER)-, HOST-, KOLA-, PEPPARMYNT-, SOCKER-, SUBLIMAT-PASTILL m. fl.
2) (i fackspr., mindre br.) oeg., om föremål som till formen likna pastiller (i bet. 1).
a) om kula av konstgjord stenmassa o. d. Halskedja och armband à la Chevalière af turkiska pastiljer (äfven rosenperlor kallade). MagKonst 1825, s. 32 [jfr fr. pastilles du sérail].
b) fyrvärk. om eldhjul varifrån pastilliknande eldgnistor utkastas. Dalin (1855). AHB 66: 68 (1880).
Ssgr (i allm. till 1): PASTILL-ASK. —
-BURK. —
(2 b) -DAHLIA. fyrvärk. eldhjul vars mittparti under kringsvängningen har viss likhet med en dahlia. AHB 105: 51 (1880). —
-LIKNANDE, p. adj. —
SAOB
