publicerad: 1952
PEKE pe3ke2, n.; best. -et; pl. -en. Anm. Enstaka användes formen pek, n., i GHT 1905, nr 215 B, s. 3.
Etymologi
sjöt. bogspröt. UFlott. 2: 20 (1881). Den aktersta pråmen drev också ned mot vårt peke och blev hängande mot vaterstaget (på jakten). VFl. 1922, s. 106.
Spoiler title
Spoiler content