publicerad: 1952
PENSIONAT paŋ1ʃωna4t, n.; best. -et; pl. =, äv. (numera knappast br.) -er (WoH (1904), Östergren (1934)).
Etymologi
1) hus l. våning med möblerade rum till uthyrning, där gäster mot betalning åtnjuta bostad o. kost (o. där de leva under mera familjeliknande förhållanden än på ett hotell); inackorderingsställe; jfr PENSION 5, ävensom HOTELL 2. Bo på pensionat. Han hyrde sommarbostad i en bondgård och åt på pensionatet. EkonS 1: 461 (1894). Ett litet skandinaviskt pensionat (i Paris), vars gäster huvudsakligast voro ungdomar. Bergman JoH 6 (1926). SFS 1942, s. 1501. jfr SOMMAR-PENSIONAT.
2) (i sht om äldre l. utländska förh., numera föga br.) = PENSION 6. Göransson Kern 2: 20 (1877). Hammar (1936).
Anm. I slangfärgat vardagsspråk användes i bet. 1 äv. kortformen pang, n.; best. -et; pl. =. Kandidaten, som åt på panget. UNT 1940, nr 292, s. 3. Siwertz Förtr. 200 (1945).
Ssgr (i allm. till 1): A: PENSIONAT-GÄST, se B. —
-JOURNAL. tidskrift med upplysningar rörande pensionat; nästan bl. i sg. best. ss. namn på nedan anförda (1914—1936 utgivna) tidskrift. Pensionat-Journalen. (1914; tidskriftstitel). —
-LISTA, r. l. f. förteckning över pensionat; jfr -journal. Hotell- och Pensionatlista. (1947; broschyrtitel). —
-RUM, -RÖRELSE, -VÄRDINNA, se B.
-INNEHAVARE~00200. —
-RUM, n. (pensionat- 1888. pensionats- 1929 osv.) rum i pensionat; förr äv.: rum i pensionärshem. Idun 1888, s. 68 (i pensionärshem). Söderberg ResRom 8 (1929). —
-RÖRELSE. (pensionat- 1917 osv. pensionats- 1924 osv.) Idka l. driva pensionatsrörelse. SFS 1917, s. 1093. —
-VÄRDINNA. (pensionat- 1931. pensionats- 1899 osv.) jfr -innehavarinna. Hedenstierna StutaP 155 (1899). —
-ÄGARE. —
-ÄGARINNA.
Avledn. (till 1; tillf.): PENSIONATLIG, adj. som kännetecknar l. har avseende på (livet på) ett pensionat. UNT 1922, nr 8149, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content