PERI pe4ri, f.||ig.; best. -n; pl. = (Andersson(1857), Strindberg) l. -ier (Arnell, NF 12: 1034(1888)) l. -is (JournLTh., Fröding).
Etymologi
[jfr t. o. eng. peri, fr. péri; av pers. parī, pärī, fe; jfr avest. pairikā, häxa; sannol. rotbesläktat med det gr. gudinnenamnet Παλλάς. — Jfr PALLADIUM, sbst.1]
(i fackspr. o. i vitter stil) benämning på ett slags odödliga, välsinnade andeväsen i den persiska mytologien, vilka ansågos härstamma från fallna andar o. därför voro uteslutna från paradiset; i sht om underbart sköna kvinnliga sådana väsen; stundom liktydigt med: fe, skyddsängel, genius; äv. bildl., om skön kvinna. JournLTh. 1812, nr 196, s. 2. Perierne, dessa luftens sköna väsenden, hvilka lefva af vällukt. Arnell Moore LR 1: 78(1829). CVAStrandberg 3: 401(1855; om kvinna). När mänskorna försmått dig, / kanhända hafva peris beskyddat din gång. Fröding Stänk 138(1896). Strindberg Kamm. 4: 67(1907).
