PIKOLIN pik1ωli4n l. pi1k-, l. -ål- l. -ol-, n.; best. -et; pl. (om olika slag av ämnet) =, äv. -er.
Etymologi
[jfr eng. picoline; bildat till lat. pix (gen. picis), tjära (jfr BECK), o. oleum (se OLJA, sbst.), med den i kemiska termer vanliga ändelsen -in]
kem. färglös, lättflytande basisk vätska med starkt genomträngande lukt, som förekommer i de produkter som bildas vid torrdestillation av ben o. andra kvävehaltiga ämnen samt i stenkolstjära, ”metylpyridin”. Berzelius ÅrsbVetA 1847, s. 293. JernkA 1910, s. 515.
SAOB
