SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PIL pi4l, interj. o. sbst.4 oböjl., förr äv. PILJ, interj. o. sbst. oböjl.
Ordformer
(pil 1824 osv. pilj 1831—1887. pill 1827. pille 1828—1904. pillj 1831—1856)
Etymologi
[av fr. pille, imper. av piller, plundra, roffa, (om hundar:) rusa på o. bita (se PILJERA)]
(numera mindre br.) interj. med vilken en fågelhund av jägaren kommenderas att rusa fram o. stöta upp det tryckande villebrådet; äv. i substantivisk anv., om detta utrop. Törneros (SVS) 168 (1824; sbst.). Ehrencreutz Hund. 13 (1856). Östergren (1935). — särsk.
a) (föga br.) i uttr. kommendera en hund till pil, kommendera en stående hund att rusa fram. Greiff Jagt 112 (1821).
b) i uttr. pil på (honom o. d.), äv. (vard.) i oeg. anv.: buss på (honom osv.) (jfr BUSS, adv. 2). VL 1893, nr 270, s. 2. VLitt. 3: 840 (1902).
Spoiler title
Spoiler content