PINT, sbst.1, m. l. f.; pl. (vid anv. ss. måttsord) =; l. PINTA, f.; pl. -or; l. PINTJE, m. l. f.
Ordformer
(pint 1750—1834. pinta 1640—1816. pintje 1685)
Etymologi
[jfr mlt. o. t. pinte, holl. pint, pintje, eng. pint, fr. pinte, it. o. span. pinta; av ovisst urspr.]
(†) rymdmått (för mätning av flytande varor) av en under olika tider o. på olika platser skiftande storlek (i Tyskland motsvarande ungefär 1 liter, i England ungefär 0,6 liter, i Förenta staterna ungefär 0,5 liter). Linc. Iii 6 a(1640). Een Pintje Wjn. Spegel GW 99(1685). TLäk. 1834, s. 416 (om eng. förh.).
