PIZZICATO pit1sika4to l. -tω, äv. —32, n.; best. -t; pl. -n (Lundell(1893) osv.), äv. -cati (ArkNorrlHembygdsf. 1918, s. 120,Österling TonHav. 20(1933)). Anm. Ordet är tidigast anträffat hos Envallsson (1802) o. Pfeiffer (1837), där det anges vara adv.
Ordformer
(ngn gg -kato)
Etymologi
[av it. pizzicato, till pizzicare, nypa m. m.]
mus. vid spel på stråkinstrument: knäppning med ena (högra) handens fingerspetsar på en l. flera strängar (i st. f. spel med stråken); äv. bildl. Sturzen-Becker 1: 51(1845, 1861; bildl.). En polska i d moll med en hel repris av endast pizzicati i ackorder. ArkNorrlHembygdsf. 1918, s. 120.Österling TonHav. 20(1933).
SAOB
