PJOSKER pjos4ker, m.; best. -n; förr äv. PJOSK, sbst.5, m.
Ordformer
(pjosk (-å-) 1842. pjosker 1900 osv.)
Etymologi
[sv. dial. pjåsker, enfaldig människa m. m.; jfr sv. dial. pjåska, f., våp m. m.; bildat till PJOSKAl. sidoform till PJASK, sbst.1 — Jfr PJOSK, sbst.2]
pjoskig l. klemig l. mesig karl; äv. allmännare: struntkarl. Frun är ypper, men det går en pjåsk genom kaptenen ifrån hufvud till fot. Almqvist TreFr. 1: 52(1842). Lagerlöf AnnaSv. 417(1928).
