PJUMSA, v.; anträffat bl. i pr. -ar.
Etymologi
[jfr sv. dial. (Finl.) pjumma, särsk. om fiolsträng: ljuda vid knäppning; av ljudhärmande urspr.; jfr PLUMSA]
(†) om fisk som åstadkommer ett svagt plumsande ljud gm att röra sig (hoppande) i vattenytan: plaska lätt o. d. När .. (strömmingen) sticker hufvudet up i vatnet, pjumsar litet up och ned. VetAH 1748, s. 122.
