PLASTELLINA plas1täli3na2 l. -tel-, äv. 1040, l. PLASTILLINA -til-, r.; best. -an; l. PLASTELLIN -täli4n l. -tel-, l. PLASTILLIN -til-, r. l. n.; best. -en resp. -et.
Ordformer
(pastelin (-tellin) 1900—1932. pastelina 1930. plastellin (-telin) 1899 osv. plastellina (-telina) 1897 osv. plastillin (-tilin) 1904 osv. plastillina (-tilina) 1925 osv. plastulin 1923)
Etymologi
[av t. plastilina, plastilin, av it. plastilina, urspr. om modellermassa av lera o. glycerin, bildat till it. plastico, plastisk (av lat. plasticus, se PLASTISK), med den i namn på tekniska produkter förekommande ändelsen -lin (it. -lina); jfr LANOLIN, NAFTALIN, VASELIN]
(i fackspr.) formbar, icke (förrän efter längre tid) torkande, seg massa bestående av med olika ämnen (lera, svavel, olivolja m. m.) blandat vax o. använd för modellering o. d.; modellermassa. RedInstBlindaTomteb. 1897—98, s. 12. Utkast i lera och plastilina. OoB 1932, s. 386.
