SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PLUPPA plup3a2 l. PLOPPA plop3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(pluppa)
Etymologi
[ljudhärmande; jfr PLUPP]
avgiva l. åstadkomma det ljud som återgives med interjektionen ”plupp”. (Han) tyckte .. sig höra .. kärrvattnet pluppa under de drivande krevadmolnens blyskurar. Knöppel Barb. 123 (1916). Asplund LivSmultr. 167 (1945).
Spoiler title
Spoiler content