[jfr t. plutonisch, eng. plutonic, fr. plutonique; till PLUTO (lat. Pluto, gr. Πλούτων), namn på underjordens gud i den klassiska (grek.-lat.) mytologien]
1) (†) som tillhör l. står i samband med Pluto l. underjorden (Hades) l. liknar ngt som tillhörde osv. Pluto l. som fanns i underjorden. (Satan) framgick genom porten / Af sitt Plutoniska palats. JGOxenstierna 4: 356(1815). Atterbom Minn. 432(1818).
2) geol. som bildats gm l. förorsakas av påvärkan från (underjordisk) eld l. stark hetta. JernkA 1828, Bih. s. 1. Plutonisk metamorfism. Fennia VIII. 3: 125(1893). 2NF 21: 1096(1914). särsk. om bärgart o. d.: som bildats gm stelning av en glödande, smält massa; motsatt: neptunisk; numera bl. i inskränktare anv., om eruptiva bärgarter som bildats på dylikt sätt på större l. mindre djup under jordytan; motsatt: vulkanisk. Hisinger Ant. 4: 159(1828). Gertz o. Grönwall Min. 67(1923).
