PNEUMONISK pnä͡ɯmω4nisk l. pnäv-, l. -må4n-, adj.
Etymologi
[jfr t. pneumonisch, eng. pneumonic, fr. pneumonique, nylat. pneumonicus; av gr. πνευμονικός, till πνεύμων, lunga (se PNEUMONI)]
med. som har avseende på l. samband med l. utgöres av l. är angripen av l. (om läkemedel) som användes mot pneumoni; äv.: som har samband med l. är lokaliserad till lungorna, lung-. (I många fall har strypsjukan) varit med mer och mindre pneumonisk affection complicerad. VetAH 1814, s. 125. Pneumoniska lungor och deras upphostningar. 2NF 16: 1450 (1912). Wernstedt (1951). —
