[jfr dan. o. t. poker; av (amerikansk) eng. poker, av ovisst urspr.]
kortsp. ursprungligen (i början av 1800-talet) i Nordamerika spelat kortspel som spelas med vanlig kortlek om 52 kort (stundom äv. med joker) av vanl. 3—5 personer var för sig, varvid varje spelare erhåller 5 kort o. har rätt att gm köp (se KÖP 5) ur talongen förbättra de erhållna korten till bästa kombination efter pokerreglerna (med 5 på varandra följande kort i samma färg, ”straight flush”, ss. den bästa sammanställningen o. kombination med 2 kort av samma valör ss. den lägsta); äv.: parti poker; äv. bildl.: hasard(spel). Söderberg Främl. 63(1903). Det var ju en verklig poker att med denna (dåliga) .. trupp ge sig av på en hundramila marsch genom ett oroligt land — utan en enda karta. Nyström Pers. 42(1925). Det är lätt att spela poker med annans pung. Ström SvenskOrdspr. 203(1926). Ferlin Goggl. 84(1938; i bild).
Ssgr (i sht kortsp.): POKER-ANSIKTE~020. [efter eng. poker face] bildl., om ansikte som likt en skicklig pokerspelares ansikte icke röjer ngt av personens känslor o. d.; outgrundligt ansikte. SDS 1942, nr 294, s. 9. —
SAOB
