[jfr dan. o. t. praktikabel, eng. practicable; efter fr. praticable, till pratiquer (se PRAKTISERA)]
1) (numera bl. arkaiserande l. med stark skriftspråksprägel) möjlig att genomföra l. utföra i värkligheten l. att omsätta i praktik l. realisera l. tillämpa l. praktisera, utförbar, genomförbar, realiserbar; görlig; tillämplig; om metod o. d.: användbar. RP 2: 2(1630). Att kunna hindra Juthen .. att kunna göra een descende uppå någon there af Öyarne par force, synes icke vara practicabelt. HSH 2: 126(1657). (Han) insåg .. att det hittills använda systemet inte i längden var praktikabelt. Bengtsson Silv. 151(1931). — jfr IM-,O-PRAKTIKABEL.— särsk.
a) (†) om exempel: möjlig att följa l. tillämpa. Gideons exempell, som gick uti Midianiternes läger, är icke i Stockholm för min sohn practicabelt. HB 3: 143(1687).
b) (†) närmande sig bet.: lämplig, ändamålsenlig, praktisk. Emott den andhre fahrligheten aff ett större partie, synes denne försäkring vara best och practicapleste. AOxenstierna 1: 593(1644). Bergv. 1: 202(1650). Humbla Landcr. 400(1740).
3) (†) som praktiseras l. brukas l. förekom mer; som är (i enlighet med) praxis, bruklig; vanlig. BraheBrevväxl. 1: 176(1669). Tilförenne war practicabelt, att kringh heela Häradet lystess 3. gånger effter sådana som öffwergiffet sina makar. VDAkt. 1701, nr 242.Cavallin Herdam. 4: 378(i handl. fr. 1731). Han .. försörgde sig med öl- och miödskänkning, ändock slikt var olofligit, men mycket practicabelt. Roland Minn. 25(c. 1748).
Avledn.: PRAKTIKABILITET101004, r. l. f. [jfr eng. practicability, fr. praticabilité] (i utpräglat skriftspr.) till 1. Dalin(1871). Ekbohrn(1904).
