publicerad: 1954
PRETIÖS pret1siø4s l. pres1iø4s l. pre1- (pretschö´s Dalin), l. PRECIÖS pres1iø4s l. pre1-, adj. o. sbst.; ss. adj. -are, med adv. -T; ss. sbst. f., best. -en, pl. -er.
Ordformer
(precieus(e) 1675—1847. précieuser, sbst. pl. 1917. preciös 1811 osv. pretieus 1658—1799. pretieux 1769. pretios 1660—1666. pretiös 1729 osv. pretsiös 1889. pretzieus 1710. prætieus 1686)
Etymologi
I. adj.
1) (numera knappast br.) dyrbar, kostbar, värdefull; förr äv. om angelägenhet: viktig; delikat. Rålamb Resa 27 (1658, 1679). Så wichtigtt högtt och precieust ährende (som konungens giftermål). HSH 7: 166 (1675). Et precieust Guldur. Lenngren (SVS) 2: 452 (1777). Pretiösa arkivalier. FoU 17: 272 (1904).
2) ytterst l. (vanl.) alltför förfinad l. utarbetad, tillgjord, (för)konstlad, affekterad, onaturlig, artificiell, cirklad; äv.: sipp, pryd. Som några vela säja, at .. (Flora) intet varit altför kysk i ungdomen, så är det intet nymäre, at hon på ålderdomen blifvit precieuse. Browallius Holbg 22 (1744). Den Fransyska smakens preciösa grannlagenhet. Lyceum 2: 35 (1811). En pretiös småkonst av bräcklig grace och enastående stilsäkerhet. Strömbom EgyptK 131 (1928). särsk. (litt.-hist.): som tillhör l. har avseende på den riktning inom 1600-talets franska litteratur som hade sitt centrum i tidens litterära salonger o. som i sht kännetecknades av en ofta i förkonstling övergående strävan efter förfining i stil o. smak; äv. i uttr. de pretiösa, pretiöserna. (Markisinnan de Lamberts) salong var en samlingsplats för de preciösa. PedT 1905, s. 4. En preciös dam var .. ett slags hybrid av professor, litteratör och herdinna. Schück AllmLittH 4: 97 (1922).
II. [av fr. précieuse, eg. substantiverad sg. f. av précieux] i sht litt.-hist. sbst., benämning på litterärt intresserade o. värksamma (societets)-damer tillhörande den pretiösa riktningen i 1600-talets franska litteratur; stundom äv. allmännare; jfr I 2 slutet. Molander Rostand Cyr. 8 (1900). GHT 1947, nr 226, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content