publicerad: 1954
PRECIPITERA pres1ipite4ra l. pre1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr PRECIPITATION (se avledn.).
Ordformer
(pre- 1560 osv. pré- 1789. præ- 1633—1935. prä- 1886)
Etymologi
[jfr t. präzipitieren, eng. precipitate, v., fr. précipiter; av lat. præcipitare, (ned)störta, till præceps (se PRECIPIS)]
I. (†) kasta l. störta (ngt) ned (i ngt); anträffat bl. i mer l. mindre bildl. anv. Lindestolpe Frans. 71 (1713; i bild). — särsk.
a) i uttr. precipitera ngt i förvirring o. d., störta ngt i förvirring. Stiernman Com. 3: 350 (1665).
b) försämra (ngns) ställning l. träda (ngns) rätt för nära o. d. Icke skole heller vårhe kere bröder medh sådanne handell (dvs. förening mellan Sverige o. England) bliffve precipiterede oc förhindrade till theris rett och rettigheter. G1R 29: 737 (1560).
II. i fråga om handlingen att avskilja ngt ur en lösning o. dyl. l. förhållandet att ngt avsätter l. avlagrar sig ngnstädes.
1) (i fackspr., numera föga br.) utfälla (ngt ur en lösning), fälla (se FÄLLA, v. 9 a); i sht med saksubj. (betecknande ämne som åstadkommer utfällningen). Hiärne Förb. 20 (1706). Sal acetosellæ præcipiterar kalk ur dess lösning i salpetersyra. Scheele Bref 40 (1770). Rent precipeteradt calciumkarbonat. TT 1889, s. 227. Pettersson Bakt. 63 (1926).
2) (†) refl. l. i pass. med intr. bet.: utfällas; sjunka (till botten); avsätta sig; äv. oeg., om vatten som uppkommit gm kondensation av ånga: avsätta sig (på ngt). HdlCollMed. 30/3 1701. Wallerius Hydrol. 44 (1748). I .. (vattenångbaden) förvandlas vattenångorna, då de omgifva den relativt kallare kroppen, till vatten, som præcipiteras på densamma. TLäk. 1833, s. 14.
III. (†) brådstörta (ngt), gå för brådstörtat till väga o. d.
1) brådstörta l. påskynda (ngt); låta (ngt) ske för tidigt. OxBr. 10: 367 (1635). Jag supponerar att du redan fått Ordres att precipitera din hemresa. Kellgren (SVS) 6: 289 (1790).
2) intr.: gå för brådstörtat till väga l. vara alltför skyndsam l. ha alltför stor brådska (med ngt). HSH 25: 151 (1633). Rev. D(omi)nus Præsul sadhe det de i Sundzwaldh precipiterade med Rådstufwan. HärnösDP 1662, s. 12.
3) refl.: förhasta sig; förivra sig, förgå sig. RARP 6: 108 (1657). At dhe icke allenast uthi sine discourser skulle hafva præcipiterat sigh emot förnähme och meriterade cavallierer. Därs. 9: 427 (1664). Sahlstedt (1769).
Avledn.: PRECIPITANT, adj.; adv. = (HSH 16: 276 (1769)). [ytterst av lat. præcipitans (gen. -antis)] (†) till III 2, 3: förhastad; obetänksam; otidig, ovettig. (Johan Gyllenstiernas) otidige och præcipitante discurser (i utskottet). RARP 9: 418 (1664). Polhem Bet. 1: 37 (1721). Meurman (1847). —
PRECIPITANTIER, sbst. pl. (præ-) [till precipitant] (†) otidigheter, oförskämdheter. Stiernsköld protesterade häftigt .. och blef ther wid att sådane præcipitantier icke borde tålas. RARP 6: 109 (1657). —
PRECIPITAT, n. (ApotT 1698, s. 49, osv.) ((†) r. l. m. l. f. ApotT 1698, s. 49, Därs. 1739, s. 48). [ytterst av nylat. præcipitatus, præcipitatum] till II 1, 2.
1) (i fackspr., numera föga br.) mer l. mindre fint fördelat, fast ämne som utfällts ur en lösning, (ut)fällning. Wallerius ChemPhys. 1: 324 (1759). Pettersson Bakt. 63 (1926).
2) (i fackspr.) om olika ss. fällningar ur lösningar av salter av tvåvärt kvicksilver erhållna l. gm upphettning av kvicksilver bildade kvicksilverpreparat; äv. i närstående anv.; numera nästan bl. dels i uttr. rött l. gult precipitat, kvicksilveroxid, dels i uttr. vitt precipitat, förening som erhålles, om ammoniak sättes till en lösning av kvicksilverklorid. CollMedP 1682, s. 26. Vitt och rött precipitat. SFS 1925, s. 754.
4) med. benämning på hornhinnefläckar som uppstått gm avlagring av inflammatoriska exsudat från ciliarkroppen. 2NF 34: 73 (1922). Löwegren Oftalm. 10 (1923). Wernstedt (1935). —
PRECIPITATION10104, r. l. f. [ytterst av lat. præcipitatio (gen. -ōnis), plötsligt nedstörtande]
1) (i fackspr., numera föga br.) till II 1, 2: utfällning; äv. konkret: fällning; jfr precipitat 1. BokvGP 43 (1721). Precipitationer på jern af kopparhaltiga Grufvevatn. Berndtson PVetA 1797, s. 8. Wernstedt (1935). särsk. (†) metall. i utvidgad anv., om avskiljande av en metall ur ett mineral på så sätt att mineralet smältes tillsammans med ett l. flera andra ämnen; särsk. i uttr. precipitation på torra vägen. Rinman 2: 315 (1789).
2) (†) till III: förhållandet att ha för stor brådska med ngt l. att förhasta sig; obetänksamhet. Silvius Succ. C 4 a (1719). At man bör .. intet låta något skie med præcipitation. 2RARP 4: 170 (1726). Gynther ConvHlex. (1847). Ekbohrn (1904).
Ssgr: precipitations-smältning. (†) metall. till 1 slutet: ”precipitation på torra vägen”. Rinman 2: 314 (1789). JernkA 1827, s. 212.
-värk, n. (†) metall. till 1: anläggning för utfällning av koppar ur kopparvitriollösning. Bergv. 3: 316 (1767). Lillienberg PVetA 1781, s. 15.
Spoiler title
Spoiler content