PREJARE präj3are2, m.||ig.; best. -en l. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr d. prajer, person som tränger sig på]
vbalsbst. till PREJA, v.1 3:person som pungslår l. skinnar l. tar för mycket betalt av folk. Samvetslösa ockrare och prejare. Ahnfelt HofvLif 3: 94(i handl. fr. 1799). Mjölnarn, den prejarn och girigbuken, kände man nog till. Wester Reymont Bönd. 3: 302(1924).
