[jfr t. präsumtiv, eng. presumptive, fr. présomptif; av senlat. præsumptivus, till lat. præsumptus, p. pf. av præsumere (se PRESUMERA)]
(i sht i fackspr.) förmodad, antagen, som kan antagas bliva l. vara ngt, sannolik; särsk. om arvinge l. tronföljare o. d.: blivande, som är närmast i tur. Presumtif Thronföljare. Eberhardt AllmH 4: 130(1781). De presumtiva stärbhusdelägarna. Nilsson HistFärs 91(1940). särsk. (†): fingerad, nominell. För hvarje korståg .. var påfven presumtiv anförare. Geijer I. 1: 24(1818).
