publicerad: 1954
PRILLIG pril3ig2, adj. -are.
Etymologi
[av ovisst urspr.]
(starkt vard.) tokig, ”konstig”; dåraktig, befängd. SvD 1/2 1931, Söndagsbil. s. 16. Wodehouses senaste bidrag i den prilliga genren. RöstRadio 1946, nr 29, s. 21. Han har blivit prillig, skvatt galen. Vi 1950, nr 46, s. 5.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content